1800-talet - realism och naturalism - Introduktion

Vi har hittills ägnat oss åt romantiken. Det var en rörelse som engagerade ett ganska litet fåtal och den ebbade därför ut ganska snart. 1800-talets stora omvälvningar kom i stället till uttryck i litteraturen genom realismen och dess förlängning naturalismen. Genren framför andra var romanen och man skrev återigen - liksom under upplysningen - för att påverka, väcka debatt och undervisa.

Nu är vi långt från romantikens skönandar och litteraturen handlar om vardagsnära ting och sociala miljöer som skulle kännas mycket främmande i en romantisk dikt. Vi är tillbaka i verkligheten, och författarna menade sig kunna utforska den med nästan naturvetenskapliga metoder. Det man skriver om - stoffet - är det viktiga och stilen får inte skymma verkligheten. Man vill ge en så realistisk bild som möjligt, så exakt återgiven som det bara går.

En ny syn på människan som psykologisk varelse träder fram liksom åsikten att människan är förutbestämd av arv och miljö till att bli, tänka och handla på bestämda sätt.

1800-talet är ett omvälvande århundrade. Industrialismen förändrade i grunden människors levnadsmönster och gamla samhällsordningar och idéer ersattes av nya.

1800-talet - en kort överblick
Detta sekel är industrialismens och borgerlighetens tid. Industrialismen hade ju börjat inom Englands textilindustri redan på 1700-talet men det är under det följande århundradet som den kom att bli en omdanande kraft. De gamla styrelseskicken (mer eller mindre upplyst monarki, despoti) börjar ersättas av mer parlamentariska och det är det nya borgarskapet - industriidkarna, köpmännen som kräver del av makten. Därför sker en maktförskjutning mot parlamenten, de folkvalda församlingarna (de som hade kontroll över lagstiftningen, skatter och regeringssammansättning). De växande skarorna utfattiga och överutnyttjade industriarbetare börjar också kräva bättre villkor och inflytande i samhället. Allmän skolgång blir vanligare, läskunnigheten ökar och en bredare litteratur ser dagens ljus, inte minst i form av tidningsföljetonger, som väl var den tidens såpor.

Ideologierna
Adeln och vissa delar av det högre borgerskapet - ämbetsmännen med sin klassiska bildning åsåg med fasa hur 1789 års idéer kom tillbaka, starkare och mer välformulerade. För dessa grupper i samhället kom begreppen familj, släkt, nation att bli garanterna för en hållbar framtid. Nationen som begrepp sågs i romantisk anda som något organiskt - det innefattar både levande, döda och ofödda. Därför blir begreppet tradition en garant för obruten förbindelse bakåt och framåt i tiden. Revolution blir därför något naturvidrigt och man ansåg att samhället, folket mår bäst av långsamma, organiska förändringar. Samhället som organism kunde också liknas vid en kropp där arbetarna var händer och fötter medan adeln var huvudet - de har lite bättre överblick och bör därför ensamma bestämma! Den här hållningen brukar man kalla konservatism (från latinets conservare: bevara).

Nationalismen var den levande kraft som delvis låg bakom enandet av Italien respektive Tyskland som ju tidigare bestod av ett antal småstater.

Det nya borgerskapet däremot bekände sig till liberalismen där 1789 års idéer blommade upp. Man utgick från att människan var god, förnuftig och ville förverkliga sig själv. Statens uppgift var att se till att alla fick möjlighet till det.

Jeremy Bentham, en engelsk tänkare, ansåg att en regerings främsta plikt var att säkerställa största möjliga lycka för det största möjliga antalet människor. Det var framför allt i England och i Frankrike som de liberala idéerna växte sig starka. Flera omvälvningar ledde till att makten försköts från adel och ämbetsmännen till de nya industriidkarna.

Inflyttningen till de växande städernas industriområden skapade en ny samhällsklass - industriproletariatet. Mot slutet av århundradet föddes fackföreningarna och de stora arbetarpartierna efter lång, hård kamp för bättre villkor. Den ideologiska grunden för socialismen låg i Karl Marx och Friedrich Engels bok Det Kommunistiska manifestet som kom ut revolutionsåret 1848 då flera av Europas storstäder skakades av uppror. Huvudtanken är att staten bör ta över produktionsmedlen (industrierna, råvarorna etc) för att se till att fördelningen av resultet blir rättvis. Idén om mervärdet var enkel att förstå - vem tillfaller mellanskillnaden mellan priset för råvaror, fabrikslokal, arbetarnas löner och priset för det färdiga varan? Marx och Engels menade att det var självklart att de som förädlat varan - skapat mervärdet - skulle ha den större delen av vinsten och inte industriägaren/kapitalisten.

Den idémässiga bakgrunden
Idémässigt är 1800-talet på många sätt en fortsättning och en utvidgning av upplysningsidéerna. Det naturvetenskapliga betraktelsesättet inspirerat av Newtons fysik tog över inom de flesta områden. Biologin, människan och till och med Gud kom att uppfattas i mer naturvetenskapliga termer och en rad vetenskaper knölades in i den naturvetenskapliga mallen. Auguste Comte, positivismens fader, menade att vetenskapen endast skulle beskriva, inte förklara.

Naturvetenskapens status höjdes förstås i och med den täta förbindelsen med den nya tekniken. Industrialismen innebar ju ett sätt att omsätta teori i praktik. Århundradets människor såg sådana framsteg som telefonen (1876), telegrafen, glödlampan (1879), ångturbinen, bilmotorn, stål och legeringar. Upptäckter inom kemin ledde till nya läkemedel, konstgödsel mm. Inte minst var upptäckterna av mikroberna och vaccinet av stor betydelse.

Upplysningstidens framstegstanke utvidgades till en mäktig utvecklingslära som innefattade alla mänskliga civilisationer, jordens och kosmos' historia.

Störst inflytande fick förstås darwinismen efter sin upphovsman Charles Darwin. Allt levande, all mångfald har utvecklats ur en urform där konkurrensen avgör vilken individuell variation som är mest lämpad att överleva.

Det går nog inte att underskatta hur omvälvande denna tanke var och hur svårt det var för samtiden att förlika sig med den. Hur gick det med Bibelns skapelseberättelse, med romantikernas syn på människan som i grunden av gudomlig karaktär, med synen på människan som skapelsens krona?
Människan blev i ett slag degraderad från något unikt, till en del av naturen, en biprodukt av en blind process, utan mening, utan avsikt, utan att vara speciellt skapad av Gud med en speciell avsikt.

Två viljefilosofer
En filosof som inspirerades av Darwins 'blinda kamp för tillvaron' var tysken Friedrich Nietzsche (1844-1900). Han menade att människans handlingar styrs av instinkt och inte genom förnuftiga överväganden och den starkaste drivkraften är viljan till makt. Här har kristen ödmjukhet och kärlek till nästan ingen plats eller några som helst andra traditionella moraliska värden - de är endast konstruktioner vi använt oss av i kampen för överlevnaden. Människan skapar i stället sina egna värden, i synnerhet den handlingsinriktade och djärva övermänniskan. Inte ens sanning tillerkänner han något värde - till och med en lögn kan vara värdefullare om den gagnar livet.

Dostojevskijs Raskolnikov i Brott och straff provar de här idéerna och försöker skapa sina egna värden men denna så kallade värdenihilism där inga absoluta värden finns bryter till slut ned honom. Flera andra författare, bland annat Strindberg, har låtit sig inspireras av denne kraftfulle och ibland mer än lovligt dunkle filosof. Även Hitler och Mussolini lånade passande gods, liksom 1900-talets existentialister.

Arthur Schopenhauer (1788-1860) är en annan filosof som inspirerat många författare och konstnärer. Han verkade i den idealistiska traditionen och anslöt sig till Kants idéer om att vi inte kan få kunskap om 'tinget i sig'. I likhet med Nietzsche ser han viljan som den drivande kraften i människan, men för honom är viljan mer som en blind kraft som driver sitt spel med oss. Därför blir vi olyckliga och drivs hit och dit av våra önskningar och begär som vi aldrig kan tillfredsställa. Får vi inte det vi vill ha, lider vi och om vi får det vi vill ha, känner vi genast tomhet.

Detta påminner inte så lite om buddhismen. Schopenhauer menar dock att viss lindring kan vi få genom att skapa och njuta av konst även om det bara ger en temporär lindring. Den slutgiltiga lösningen ligger i askesen, det totala förnekandet. Strindbergs Ett Drömspel är inspirerat av dessa tankegångar.