Introduktion till arabisk äldre littertur

Ursprunget till det arabiska språket före Islam finner man i den väl utvecklade förislamiska diktkonsten. Poesin hade en särställning i samhället som ”reklam” för mäktiga personer eller informations- och nyhetsspridning. Även då det gällde kultur och underhållning så menar man att poesin var den främsta konsten. Bildkonst och arkitektur var t.ex. inte framträdande konstarter hos de delvis nomadiserande folk som utgör de första arabiskspråkiga.

Det finns runt 16 välkända versmått för arabisk klassisk poesi, med system som bygger främst på olika långa stavelser. Exempel på några är Tawil, BasiiT, waafir, Kaamil, Rajaz, Khafiif och Sari´. Den vanligaste formen av dikt var Qasidan, ett långt ode med olika tema ( t.ex. kärlek, ära, smädelse etc) dessa dikter har en bestämd uppbyggnad, ofta i tre delar med obligatoriska övergångar eller ”bryggor” mellan de olika delarna. Några mycket kända poeter från den förislamiska tiden är al-Khansaa, Imru al-Qays, Ash-shanfara och Ta`abbata Sharran.

Den rytmiska prosan, Saj´, återfinns i vissa av Koranens suror. Man hör ofta att Koranen inte kan översättas, och att det arabiska språket är heligt, ”änglarnas språk”. Rent praktiskt är det så att arabiskan inte var fastställd innan Koranen, och att den klassiska arabiskan inte heller utvecklats vidare från Koranens arabiska. Detta är en av förklaringarna till den stora skillnaden mellan talade nutida dialekter, modern standardarabiska och den klassiska arabiskan, som alltså är densamma som på 600-talet. Den arabiska kulturhistorien efter Islams utbredning brukar delas upp i två stora epoker: först Ummayadtiden då kalifatet styrdes från Damaskus, från 661 fram till år 750 och sedan Abbasidtiden med huvudsäte i Bagdad.

En litteraturform som växte fram var ”Adab”. Ordet betyder numera litteratur i allmänhet, men under utvecklingen av den islamiska kulturen skrevs en mängd böcker i bildningssyfte styrt från det kalifatiska hovet. Denna ”nyttolitteratur” kallades adab till skillnad från den klassiska litteraturen och poesin. (adiib betydde lärd eller boklärd). Texter översattes från olika språk och discipliner som filosofi, matematik, medicin, grammatik och astrologi utvecklades. Illustrerade vackra handskrifter finns bevarade. De arabiska böckerna visar ofta stora likheter med senare kända handskrifter från t.ex. Storbritannien, som Book of Kells och olika medeltida evangelietexter med miniatyrmåleri och kalligrafisk skrivstil. Karakteristisken hos den framväxande arabiska litteraturen var den fruktbara blandningen av kulturer och språk, t.ex. persisk, grekisk, spansk och arabisk som utvecklades i såväl litteratur, konst och vetenskap.

Nationellt centrum för flexibelt lärande 2004