Kalligrafi

Kalligrafin med sin mystiska och nästan "andliga" skönhet som utvecklats från 600-talet och framåt har en säregen dragningskraft som lockar konstnärer än i dag. Även som arkitektonisk utskyckning, i form av fasadreliefer och väggdekor är kalligrafin vanlig. Basmala, den muslimska trosbekännelsen (la ilah illa allah...) eller olika korancitat är vanliga motiv. Namnen Muhammed eller Imamen Ali är också vanliga (kanske främst i shiamuslimsk tradition). För att förstå synen på kalligrafi som helig kan man jämföra med ikonmåleri. Enligt gammal kristen tradition är ikoner mer än bilder, de är laddade med helig kraft. På samma sätt är de heliga orden laddade med kraft i muslimsk uppfattning. Enligt gammal tro överförs kraften om man löser bläcket i en korantext i vatten.

Det finns fler än 20 olika kalligrafiska stilar. Några av de mest välkända är nask och thuluth, två av de sirliga och slingrande stilarna som man kanske tänker på då man tänker på arabisk skrift. En annan mycket gammal kalligrafistil är kufisk stil. Namnet kommer av att den härstammar från staden Kufa i Irak. Det finns flera varianter, men alla kännetecknas av tjock tung skrift och regelbundet geometriskt utseende. Till höger ser du den muslimska trosbekännelsen skriven med den mest extrema kufiska stilen som bygger på räta vinklar.


Islamisk kalligrafi pryder såväl tavlor, arkitektur och föremål som t.ex. moskélampor. På moskélampor är ett vanligt "motiv" vers 35 ur Sura 24, Ljusets sura.
Se texten i Ljusets Sura, vers 24 här

Nationellt centrum för flexibelt lärande 2004